Nu kommer jag snart att bli rik eller i alla fall relativt rik om man jämför med hur fattig jag brukar vara i vanliga fall. Anledningen till att jag kommer att få en massa pengar är att jag snart ska sälja mina guldsmycken till sms guld och det kommer jag sannerligen att dra in en hel del pengar på för jag har ganska mycket guldsmycken och guldvärdet är ju ganska högt just nu också så det ser ju lovande ut. Egentligen ska man ju inte hoppas på för mycket för då blir man ju lätt besviken men det är nog lite försent nu eftersom jag redan ser fram emot att få en massa pengar för mina guldsmycken och det vore ju väldigt snopet om jag inte skulle få det nu, tänk om mina smycken inte är äkta eller nåt, det vore ju väldigt illa måste jag säga.

Jag är lite orolig för min hälsa för tillfälle. Främst har jag på senare tid blivit mer och mer övertygad om att mitt hjärta är defekt på något sätt. Det kanske låter konstigt men jag har verkligen svårt att släppa den tanken. Om jag ska vara helt ärlig så tänker jag på det i stort sett hela tiden, att mitt hjärta helt utan vidare ska tacka för sig och lägga av alltså. Det vore inte alls någon hit, så mycket är jag säker på. Dessvärre finns det inte så mycket jag kan göra åt saken i detta skede. Ett tag funderade jag visserligen på att gå någon form av hlr utbildning. Men sedan kom jag på att det är tämligen meningslöst. Jag kan ju knappast göra hjärt-lungräddning på mig själv om det är mitt hjärta som har stannat. Det blir nog ganska svårt, jag får vara snabbare än Lucky Luke om något sådant ska gå vägen.

Jag är en typisk periodare. Det är bara att erkänna. Under vissa perioder är jag i det närmaste manisk och sprudlar formligen aktivitet. Jag planerar resor (och ger mig även ut på sådana), fester, affärsprojekt och bestämmer mig för att lära mig nya språk och andra färdigheter. Andra perioder gör jag knappt någonting alls utöver det vanliga vill säga. Nu vill jag på en gång här understryka att det inte handlar om att jag är manodepressiv eller något åt det hållet, jag tror i varje fall inte att det ligger till på det viset. Snarare handlar det hela om att jag väljer att förvalta och portionera ut min energi på ett lite annorlunda sätt än vad folk i gemen gör som ungefär lika aktiva hela tiden. Enligt mitt sätt och se det är jag inte sjuk på samma sätt och en kliniskt bipolär person är. Nej, det här är min natur helt enkelt. Inge skulle få för sig att säga att en björn som ligger och sover halva året och springer omkring hela sommaren är sjuk, eller hur. Hur som helst, just nu ägnar jag den mesta av min energi åt att planera en resa. Jag är nämligen väldigt sugen på att åka till Indien, det vore kul.

Jag behöver troligtvis reparera min bil snart. Den börjar nämligen bli rätt risig. Dessvärre har jag inte möjlighet att skaffa mig en ny i nuläget vilket annars vore det absolut bästa. Ska sanningen fram så har till och med svårt att finansiera en reparation av den här bilen. Eller jag får väl ta mig råd bara, jag måste verkligen ha en fungerande bil. Det kanske går att lösa om jag säljer av lite grejer jag ändå inte behöver. Till exempel har jag en del smycken som nästan aldrig använder. Ganska många av dessa är hör och häpna av guld. Vilket är mycket bra eftersom en del företag som exempelvis de eminenta SMS Guld betalar riktigt bra för sådana grejer just nu. Mitt guld kanske inte räcker hela vägen till en ny bil, eller det gör det självklart inte. Jag sitter inte på några hela guldtackor här. Men reparation är nog fullt möjlig att täcka, det tror jag faktiskt.

Konstruktivt arbete och långtsiktigt lärande är inte ett slutet förlopp med en början och tydligt slut. Nej, det är snarare en helt öppen process där saker och ting sällan kommer i ett jämnt flöde. Det funkar helt enkelt inte så, inte för mig i vart fall. Ofta när jag verkligen har lärt mig något har det handlat om komplett inkorporerande av en kunskap, färdighet eller lärdom i min personella grundstruktur. Det för att ta en teknisk analogi fråga om att installera mjukvara (den aktuella kunskapen) men på samma gång innebär detta en uppdatering eller i varje fall förändring, en metamorfos av själva hårdvaran struktur. Ett idag ytterst användbart stycke information som till exempel att seo hosting är nödvändigt ifall man vill nå framgång med marknadsföring på nätet utgör visserligen nyttigt vetande i sig. Men att bara stanna där räcker liksom inte. Vetande måste aktiveras eftersom grundprincipen här enligt min mening är att sann kunskap lika mycket (om inte mer) är en handling, en rörelse än ett statisk egenskap som man bara äger och som fortlever i något slags vakuum. Nej att bara veta att SEO är en nödvändigt för den som vill lyckas med sina nätbaserade ambitioner är ungefär som att veta att man måste springa snabbt för att vinna OS-guld på 100 meter och föreställa sig att räcker för just det.

Jag behöver skaffa mig en vettig hobby känner jag. Något hälsosamt skulle vara bra. Det är nämligen så att mitt midjemått börjat växa i klart oroväckande takt på senare tid. Jag har kommit fram till att den ultimata sporten ur hälsosynpunkt och så förmodligen är orientering. Motion, natur och viss hjärnstimulans i form av kartläsning. Det kan i princip i inte bli bättre än så. Enda kruxet är att förstås att orientering är enormt tråkigt. Den som tvivlar behöver bara stanna upp ett och återkalla minnet av grundskolans iskalla friluftsdagar under ledning av en sadistisk (och oftast) ex-militär till gymna(z)stiklärare. Nej, eller hur, inte så kul va? Jag hade en sådan nämligen må han drabbas av allvarligt försvagad syn på grund av förändringar i gula fläcken (nej, det var elakt förlåt). Hur som helst sp så följer det hela, alltså en aktivitets nyttighet, någon slags X- och Y-kurva som visar på tråkigt det är. Någonstans längst till höger med 100-procents hälsosamhet och samma mått av tråkig/jobbighet hittar vi just orientering. Det finns andra sporter/sysselsättningar som ligger i samma liga förstås. Hur man ser på saken beror naturligtvis en smula på tycke och smak. Fågelskådning är säkert spännande om man är fågelintresserad men eftersom man i allmänhet (enligt vad jag har förstått) måste vänta bra länge på att den där fågeln man tänkt skåda dyker upp får den sysselsättningen ändå bedömas som förhållandevis tråkig. Den toppar dock ingen lista, allt går ju ut på att sitta still och tyst så man inte skrämmer fåglarna. En omgång av valfritt sportspel på ett modernt Nintendo med en sådan där rörelseplatta är betydligt jobbigare än fågelskådning.

Det är nu sista gången som jag ställer upp på det här, jag är bara så trött på hela grejen. Jag lever uppenbarligen i fel tid. Allt är fel faktiskt. Mest sörjer jag över saker jag inte kan eller någonsin kunnat ändra eller ens påverka det minsta. En av de sakerna är hur märkligt det än kan låta Sovjetunionens fall. Jag tror på fullt allvar att världen hade varit ett bättre ställe än vad den är nu om bara Sovjetunionen hade fått överleva. I moderniserad och demokratiserad form hade den nämligen kunnat agera välbehövlig motvikt till den amerikanska imperialismen som nu härjar världen utan motstånd. Det här är svårt för många att svälja men amerikanska regeringar har sedan andra världskrigets slut störtat eller försökt avsätta mer än femtio regeringar, de flesta folkvalda, och tagit livet, direkt eller indirekt, av tiotals miljoner människor. USA har gett aktivt stöd, politiskt, militärt och ekonomiskt, till några av historiens värsta massmördare däribland general Suhartos regim i Indonesien som mördat större andel av sin egen befolkning än någon annan diktator. Jag vet allt det här, jag har läst på så mycket att jag nästan drabbat av problem eller sjukdomar som orsakar benskörhet. Men det är ju ingen som säger nuförtiden. Visst jag håller med alla som säger att Sovjetsystemet var dåligt. Det finns en enkel anledning till det. Kommunism plus diktatur är nämligen en mycket dålig kombination men och här kommer poängen som många har svårt att acceptera, inte sämre eller mer sannolikt än kapitalism kombinerat med diktatur. Faktum är att i de länder där dessa båda styggelser sammanförts har repression av folket tagit sig minst lika obehagliga former som i sina socialistiska motsvarigheter. Man ska inte försvara diktaturer och förtryck, det spelar ingen roll vilken ideologi de bygger på.

Jag behöver gå ner rejält i vikt, det är inget snack om saken längre. Jag har nämligen dragit på mig en rejäl kagge det finns inga omvägar kring det faktumet längre. Antingen slutar jag äta nu eller så jag hitta något preparat som ökar min fettförbränning radikalt eller ve min skapelse börja träna och det har jag ingen vidare lust med alls. Nej hu. Det är jag inte alls sugen på inte det minsta faktiskt. Jag får betvinga kaggen på annat sätt än med träning. Och det här med piller tilltalar mig betydligt mer och springa runt i fåniga kläder och svettband och gud vet vad och vet ni hur dålig jävla musik de spelar på de där gymmen egentligen. Det är sanslöst egentligen. Någon borde bestraffas. Hårt. Extremt hårt. Jag vet inte om det är någon särskild yrkeskategori som väljer ut musik till gymmen, men vem det än är så borde det straffas hårt och länge.

Det är märkligt att ett modernt samhälle inte kan ordna det bättre för sig. Med kollektivtrafiken alltså. Jag stör mig något oerhört på att den inte fungerar bättre idag och att ingenting görs för att förbättra situationen. Självklart retar jag mig även på klimakteriet, men det är en helt annan fråga. Det enda rationella vore ju egentligen att förbjuda all privat biltrafik och bygga ut kollektivtrafiknätet så att man kan ta sig via det vart man vill hur man vill. Alla skulle tjäna på det i längden sen saken är jag fullständigt säker på. Det är så otroligt ineffektivt att folk åker fram och tillbaka hela dagarna en och en i bilar som rymmer fyra eller fler personer. Sådant slöseri borde inte tillåtas i ett modernt samhälle inte ens i ett som låtsas vara utvecklat som vårat. Jo, det är sant. Vi lever inte i särskilt utvecklat samhälle, inga betydande uppfinningar har egentligen gjorts sedan 1800-talet. Jag är fullt medveten om att de flesta tycker tvärtom. Men om man tänker efter lite inser man att mesta som tillkommit de senaste 150 åren är pynt och krimskrams utan värde.

Jag vet faktiskt inte längre vad jag ska hitta på. Jag trodde faktiskt att det skulle gå lättare vid det här laget men det gör det uppenbarligen icke. Flera motgångar har dessutom drabbat mig under senare tid. De verkar alltid komma klumpvis förresten. I elakartade högar. Nu senast var det svåra ekonomiska problem plus en segdragen urinvägsinfektion. Det är nog annat på väg också jag känner det. För det är sant de där talesätten om att de alltid dyker upp i trojkor (tre alltså). Jag väntar mig med andra ord någon annan form av olycka här snart. Varför skulle jag komma lindrigare undan nu än vid andra tillfällen? Nej, det verkar inte logiskt. Jag borde förstås göra något för att undvika det här. Men vad? Det är inte lätt att veta. Jag har faktiskt ingen som helst aning om vad jag ska ta mig till just nu. Men något får jag allt hitta på.